Där åsen möter havet – berättelsen om Norrvikens trädgårdar

En pomologs dröm som blev ett kulturarv

Historien börjar med Rudolf Abelin, pomolog och visionär, som i början av 1900-talet var på jakt efter mark för sin äppelodling. När den svenska järnvägen drog sina räls rakt genom hans ägor i Norrköping tvingades han tänka om. Rudolf rörde sig i dåtidens societet i och runtomkring Båstad och 1905 åkte han till Bjärehalvön för att se det som idag är Norrviken med egna ögon. Året därpå köpte han hela området och gav det namnet Norrviken.

Hans vision var lika ambitiös som poetisk: äppelodlingar och hasselnötter inbäddade i en park där trädgårdskonsten fick tala genom kontraster. Vilda växter bredvid formade. Mjuka linjer mot hårda. Stilträdgårdar inspirerade av olika tidsepoker och länder – var och en med sin egen karaktär. Rudolf ritade upp det mesta själv och det är i stor utsträckning hans skisser som fortfarande syns i parkens struktur idag.

Äppelodlingen skulle finansiera drömmen men naturen hade andra planer. Missväxt och hårda stormar slog hårt och Rudolf tvingades till slut lämna Norrviken. 1920 hade parken öppnat för betalande besökare – det var då Norrviken blev en trädgårdspark. Rederi Norrstjärnan tog över och sedan dess har platsen vandrat genom flera ägares händer.

Återuppstånden ur förfall

"Det var fallfärdigt för tio år sedan," säger Maria Höjer, marknadschef på Norrvikens trädgårdar. Hon berättar det utan dramatik, som ett faktum som gör nuet desto mer anmärkningsvärt. Norrviken är idag en del av Backahill-koncernen och det är tack vare familjen Pålssons generösa investeringar som platsen har kunnat återställas. Originalmålningar har restaurerats, trädgårdarna, som var kraftigt förfallna, har arbetats tillbaka med respekt för Rudolfs ursprungliga vision.

"Kulturarvet är något vi vårdar och tar hand om men vi vill att det går framåt och utvecklas – med respekt för arvet," säger Maria.

Det är en balansgång som genomsyrar allt: att förvalta utan att konservera. Att utveckla utan att förlora.

Kontrasten som bärande princip

När jag frågar Maria vad det är som gör Norrviken speciellt tar hon en liten paus innan hon svarar. "Det är det här flummiga – platsen i sig," säger hon och menar det som en hyllning. Delvis handlar det om det rent fysiska: läget där åsen möter havet skapar ett klimat som är ovanligt gynnsamt för odling och ger en växtlighet som få platser i Sverige kan matcha. Det märks överallt, i hur trädgårdarna skiftar karaktär med säsongerna och i hur det vilda och det formade lever sida vid sida.

Lika mycket handlar det om den trädgårdsfilosofi som Rudolf Abelin en gång formulerade och som fortfarande genomsyrar det dagliga arbetet. Kärnan i hans tänkande var kontraster: det stora mot det lilla, det vilda mot det ordnade, det storskaliga mot det intima. I stilträdgårdarna syns tydliga epoker och influenser från olika länder, var och en med sin egen karaktär. Trädgårdsrummen berättar en annan historia. Det Molinska trädgårdsrummet, inspirerat av trädgårdspionjären Ulla Molin, visar den lilla villaträdgården snarare än den storslagna parken – ett exempel på hur Norrviken fortsätter utvecklas utan att lämna sina rötter.

"Rudolfs filosofi handlar om kontraster och det är en princip vi bär med oss i allt vi gör," säger Maria. "Från hur vi anlägger nya ytor till hur vi planerar en hel säsong."

En plats att vara på, inte bara titta på

Norrvikens trädgårdar sträcker sig idag långt bortom promenadstigarna. Verksamheten spänner över konferenser och företagsfester, gruppresor, bröllop i Victoriahuset och lustfyllda utställningar i Erikshus, guidade turer och evenemang som Aurora – ett internationellt livsstils- och motorevent som tar över hela platsen under tre dagar. Restaurang och café drivs delvis externt, delvis i egen regi, Chocolaterian och Butik Norrviken, med både fysisk och digital försäljning, kompletterar bilden. Besöker du Norrviken kan du även passa på att besöka RAVINEN Kulturhus, som även det är belagt på Norrvikens område.

Bredden i utbudet skymmer lätt det skifte som pågår under ytan. Norrviken vill inte längre vara en plats du enbart betraktar utan de vill skapa en plats där du ska delta i ditt besök. Hängmattor har dykt upp bland träden, fler bänkar och sociala ytor har skapats, allt för att bjuda in snarare än att hålla på avstånd. Just nu pågår planeringen för Tors park för fullt, där planen är att skapa ett aktivitetsområde för de yngre besökarna, framtaget i samarbete med fjärdeklassare i Båstad som fick rita sin dröm-Norrviken.

"Innan har vi sett Norrviken som en plats att komma hit och betrakta. Nu vill vi att du kommer hit för att vara" säger Maria. "Det handlar om att skapa en plats där du fyller på med kraft och går därifrån med något du inte hade när du kom."

Hållbarhet, bin och insektsmurar

Hållbarhetsarbetet på Norrviken är inte en separat strategi utan något som springer ur verksamhetens natur. Som en del av Backahill-koncernen gör de klimatberäkningar och arbetar med konkreta klimatmål kopplade till FN:s ramverk. Fyra specifika projekt driver arbetet framåt, där ekologisk mångfald är ett av dem. Insektsmurar har byggts för att både stärka den biologiska mångfalden och inspirera besökare att göra liknande satsningar i sina egna trädgårdar, snittblommorna har minskats och ersatts med plockade blommor från den egna trädgården. De utställare som bjuds in har ett tydligt hållbarhetstänk och flera har arbetat med just återbruksmaterial. Norrviken driver dessutom en egen bigård där företag kan hyra en bikupa, sponsra verksamheten och få etiketterad honung i retur.

"Vi är på en resa precis som alla andra företag och det finns en medvetenhet som gör att vi tänker både högt och brett i vårt arbete,” säger Maria.

Framåt med kulturarvet i ryggen

Norrviken har nyligen utnämnts till årets upplevelse och ska representera Skåne i Sveriges turistpris – ett kvitto som Maria beskriver med en tydlig stolthet i rösten. PR-arbetet har utökats de senaste två åren och fler och fler får upp ögonen för platsen.

"Vår största utmaning är att få folk hit," säger hon. "Vi upplever att när man väl har varit här pratar man gott om oss. Jag hoppas att vi fortsätter i samma anda – att förvalta kulturarvet men addera på innehåll och i större utsträckning utgå från data och insikter och inte bara från känsla."

Det är en balansgång som genomsyrar hela samtalet: respekt för det som varit och aptit på det som ska komma. Rudolf Abelins kontraster lever vidare, inte bara i trädgårdarna utan i själva sättet Norrviken drivs – där det vilda och det formade, det historiska och det framåtblickande, samspelar i en helhet som är svår att beskriva men lätt att känna.

När jag lämnar Norrviken och svänger ut på vägen igen sitter känslan kvar. Det är en plats som gör exakt det den lovar: fyller på. Och det fina är att den har gjort det i över hundra år – och med all sannolikhet kommer att fortsätta göra det i hundra år till.